Vara med i dagensblogg?  

Bara att kommentera eran blogg och att ni är med och så kommer ni vara med i dagensblogg i www.jfourpeace.myshowroom.se ( min andra blogg )

Att sakna någon är en stark känsla.
Man kan inte förklara den, men det känns som att något fattas.
Den känslan är jobbig.
Samtidigt kan man känna att den personen inte gillar den längre.
Det känslan är också jobbig.
Man har den känslan när man verkligen älskar någon.
Den känslan har jag haft.
Den känslan har man tills man träffar den personen igen.
Men när man åker hem till sitt så få man den känslan direkt om man verkligen älskar någon.
Om man inte känner den känslan när man inte är med sin kille så får man nog tänka om, om man verkligen älskar den. 

Eller kan ni kommentera här eran blogg o att ni vill vara med i dagensblogg i http://jfourpeace.myshowroom.se/

Hej
Vill ni vara med i dagensblogg så ni kanske får mer läsare?
Gå in på http://jfourpeace.myshowroom.se/och kommentera eran blogg och att ni är med så kommer jag lägga in ett länk på eran blogg i min blogg en dag.
Så kommentera http://jfourpeace.myshowroom.se/

PussHej. 

Äntligen är jag lycklig.
Äntligen är det min tur att vara lycklig.

Hoppas att jag kan vara lycklig länge nu.
För har aldrig kännt denna känslan förut och det gör mig glad.
Äntligen ler jag äkta leenden. 

Om nu tycker jag glömmer skriva något så tycker jag att ni inte ska läsa denna blogg.
Jag skriver det jag tycker.
Så sluta klaga det jag skriver och läs den inte i såfall om jag glömmer att skriva något! 

Min första kärlek var i 7an.
Det hållde i 2 månader ungefär och jag var hos en kompis när det tog slut.
Jag sa inget till henne, jag hållde kvar tårarna.
Jag vet inte varför det tog slut, men när jag gick hem från kompisen så satt jag ute typ i 1 timme och försökte lugna ner mig.
Men jag grät bara en dag, i skolan grät jag inte, när jag kom hem från skolan grät jag inte.
Jag vet inte varför.
Det var min första kärlek så jag har aldrig känt den sorgen så kanske därför jag inte grät så mycket.
Men jag glömde han kanske 1 vecka senare eller nått.
Så jag tog det inte så hårt, bara första dagen.
Hatar den sorgen, värsta som finns.
Därför jag är rädd att bli kär, för man är ju rädd att man ska bli lämnad och bli sårad.
Och det har jag blivit många gånger, och dom 2 senaste jag har varit kär i har slutat väldigt dåligt, men det kommer jag skriva senare om. 

När jag gick i 7an ( höstterminen ) så var allt perfekt i skolan, familjen, vänner. 
Men sen när vårterminen började det som jag inte ville som skulle hända och jag började bråka med en kompis.
Jag gjorde ett misstag och så funkade det inte, han överreagerade så allt blev fel.
Fick skit i skolan, falska rykten började komma, alla började tro på dom.
Alla förutom mina vänner, dom trodde på MIG inte på han.
Dom hjälpte mig, vet inte hur jag ska tacka dom för allt dom har gjort för mig!
Varenda rast fick jag skit, jag längtade inte alls till rasterna, för varenda hörn stog ni och snackade skit om mig.
Till slut så tog allt slut, tack vare mina vänner och en lärare!
Nu är allt bättre, jag är inte orolig på rasterna längre. 
Men jag och han har erkännt att det var bådas fel.